Hej igen...
...det var inte igår, som man brukar säga, har inte funnit tid eller ork att skriva någon blogg senaste tiden, men nu efter jag legat och kollat upp i taket i dryga halvtimmen så kände jag att jag lika väl kan få ner några ord.
Det finns ett ord som bara ekar i huvudet på mig för tillfället, ett ord som slank ur dig, jag tror utan vidare eftertanke och ett ord som får mig att le. Även om det nu kanske bara var ett "misstag" av dig så känns det så sjukt bra, jag kommer leva på det ett bra tag, som sagt det får mig att le och jag gillar att le, därför jag gillar att umgås med dig, du är lycka för mig.
Nu har jag bott ihop med Kim 1 en vecka, disken börjar bli överhängande, Kim har dom sjukaste undanflykter för att slippa diska och är samtidigt en jävel på att spendera rent... Ett glas per klunk vatten typ.. ^^
Igår blev det fest i lägenheten som jag trodde att jag skulle få för mig själv och Sara, hon hade köpt med sig chips, dipp och läsk och vi satt båda och väntade på att Kim skulle säga Hej då, orden han sa blev istället, det kommer lite folk hit och det visade sig då att förfesten han hade tänkt gå på förflyttades hit och jag och Sara fick sticka iväg och hämta fulla människor. Men vi rymde, först till vattenhålet för att överlämna mobiltelefon till Emma. Med mina ord "jag vill inte tillbaka dit" så styrde Sara bilen istället mot Väderstad och någon 20års fest för att hälsa på Lisa, som inte var lagom berusat utan ganska packad. Roligaste var när hon beskrev hur hon sprungit på minor och när Sara frågade om hon dansat något ikväll och Lisas svar bestod av ett brett leende och ett "haaa".
Tillbaka till lägenheten, kidnappade madrassen chipsen och dippen, fick med oss datorn ner till källaren, japp källaren. Så det blev film i tvättstugan, men nersläckt och med en underbar varelse vid min sida kändes det som himlen iaf. Och så fanns det ju chips och dipp konstaterade Sara.
Tobias Å är just nu en räddare i nöden då den enda förmögenhet jag äger för tillfället består av 15kr. Tack som fan!
Nu fastnade fingrarna och jag vet inte mer vad jag ska skriva. Nu har jag splajat bort lite tid iaf.. det enda jag ser fram imot just idag är när Sara ska åka hem från sin Mamma, för då tar hon vägen genom Mjölby.
Tack för mig, Hej!
The Groomsmen 2006
Det finns ett ord som bara ekar i huvudet på mig för tillfället, ett ord som slank ur dig, jag tror utan vidare eftertanke och ett ord som får mig att le. Även om det nu kanske bara var ett "misstag" av dig så känns det så sjukt bra, jag kommer leva på det ett bra tag, som sagt det får mig att le och jag gillar att le, därför jag gillar att umgås med dig, du är lycka för mig.
Nu har jag bott ihop med Kim 1 en vecka, disken börjar bli överhängande, Kim har dom sjukaste undanflykter för att slippa diska och är samtidigt en jävel på att spendera rent... Ett glas per klunk vatten typ.. ^^
Igår blev det fest i lägenheten som jag trodde att jag skulle få för mig själv och Sara, hon hade köpt med sig chips, dipp och läsk och vi satt båda och väntade på att Kim skulle säga Hej då, orden han sa blev istället, det kommer lite folk hit och det visade sig då att förfesten han hade tänkt gå på förflyttades hit och jag och Sara fick sticka iväg och hämta fulla människor. Men vi rymde, först till vattenhålet för att överlämna mobiltelefon till Emma. Med mina ord "jag vill inte tillbaka dit" så styrde Sara bilen istället mot Väderstad och någon 20års fest för att hälsa på Lisa, som inte var lagom berusat utan ganska packad. Roligaste var när hon beskrev hur hon sprungit på minor och när Sara frågade om hon dansat något ikväll och Lisas svar bestod av ett brett leende och ett "haaa".
Tillbaka till lägenheten, kidnappade madrassen chipsen och dippen, fick med oss datorn ner till källaren, japp källaren. Så det blev film i tvättstugan, men nersläckt och med en underbar varelse vid min sida kändes det som himlen iaf. Och så fanns det ju chips och dipp konstaterade Sara.
Tobias Å är just nu en räddare i nöden då den enda förmögenhet jag äger för tillfället består av 15kr. Tack som fan!
Nu fastnade fingrarna och jag vet inte mer vad jag ska skriva. Nu har jag splajat bort lite tid iaf.. det enda jag ser fram imot just idag är när Sara ska åka hem från sin Mamma, för då tar hon vägen genom Mjölby.
Tack för mig, Hej!
The Groomsmen 2006
Kommentarer
Trackback