Åter igen...

... har jag blivigt ett "kvittar".

Som läget ser ut nu, så finner jag inte en enda del av mig som vill till Liseberg... Inte ens lite... Fan vill bara skita i allt, kanske för att jag är trött, kanske för att det går att säga nej till mig men inte till andra...










Med dig i mina armar känner jag mig odödlig men samtidigt oerhört sårbar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback