Tankar...
Jag är en person som sällan ser mig över axeln, som sällan ser tillbaka på saker som hänt. Min blick är alltid riktad framåt då det ändå är där jag kommer hamna så småningom. Jag anser att det är onödigt att för länge ångra saker man gjort, det går ändå inte att göra det ogjort, bättre då att se till att inte göra flera misstag av samma sort igen eller göra saken bättre nästa gång. Like theres no tomorrow, har jag tatuerat på min arm, något som jag verkligen försöker leva efter. Men i detta nu händer det väldigt mycket i mitt liv. Jag har börjat planera lite av min framtid, eller försöker iaf påverka utgången av den, göra den lite ljusare. Jag har slutat röka, bestämt mig för att börja träna, och inte bara klappat mig själv på axeln då och sagt, "Snart så..." utan verkligen mailat två MT (Muay Thai) klubbar med frågor om lediga platser och grupper att träna i. Jag har ju alltid älskat att jobba inom den branchen jag gör nu så när Parken ringde och jag fick möjligheten att så i en "riktigt" bar var jag överlycklig. Nervös, men överlycklig.
När jag sa att detta var min planering till vänner i Linköping trodde jag knappt på mig själv, men nu gör jag det. Detta är jag, nu.
Skönt att skriva lite känner jag, så jag forsätter ett tag till....
Pratade med Emmie en lång sväng i telefonen igår, det var riktigt trevligt, höra hur hon mår och få ta del av lite skvaller... Något som fick mig att skaka på huvudet var ju det man hör om Lisa och Kims förhållande. En tjej så svag som Lisa, och en kille så manipulativ som Kim skall inte vara tillsammans. Känner igen allt jag hör från en väldigt kär syster till mig. Man tror att dom lyssnar och förstår när man ger dom ett varningens ord och en push i rätt riktning, men tyvärr så är känslorna för killens (få, men) bra sidor alderles för starka.
Han kan kasta ut dig från lägenheten med orden "-Dont mind coming back!" För att timmen senare ha diskat disken och med ett leende ber dig "komma hem igen"... det är inget hem för dig, det är dröm, om en bättre värld.
Jag älskar min syster och vill henne bara det bästa och därför gör det mig ont när hon hela tiden kliver på dom vassa stenarna.
Nu frös fingrarna, nu sitter jag istället bara och läser igenom det jag skrivigt, mitt huvud är tomt och jag vet inte längre vad jag ska fylla den vita rutan med. Drömde för ett par nätter sen att jag blivit pappa, vaknade med en lustig myskänsla i kroppen. Jag vill inte ha barn på ett bra tag, jag vill bara säker att jag kan ge allt som mina föräldrar inte gav mig, en trygg uppväxt med två föräldrar som älskar. Min halvlillasyster gjorde det misstaget, gick i ...svårt att skriva "mamma"... Lenas fotspår, Maria är 17 år, och ha en son på 5 månader. Jag försökte tala både Lena samt Maria ur det. Det var sista gången jag pratade med Lena. Men enligt dom båda var hon redo. Lenas förnuft hade jag inte räknat med för 5 öre men iaf Marias. Det jag var rädd för och även varnade dom för skedde. Pappan stack när han var tvungen att ta ansvar, nu bor Maria hemma hos Lena. "Snälla någon, hjälp mig" hette Maria på msn för ett tag sen. Jag var så fruktansvärt nära att ta kontakt med henne då. Hon är trots allt min syster, men efter den kalla handen jag fått från dom så klarade jag det inte.
Även Sonia försökte jag prata ur det när hon var gravid med sitt första barn. Nu fick hon missfall och jag mådde fruktansvärt dåligt för hennes skull, Sonia är den sista som förtjänar något sånt. Nu har hon en son som heter Hugo, och jag stöttar henne hårt. På den sidan verkar det ändå stabilt. Sonia har en riktig framtid. Hon är den som klarat sig bäst i (den förhoppningsvis snart raderade) ätten Ewertin.
Jag gör iaf något nu, jag jobbar på min framtid. "Like theres no tomorrow" gäller fortfarande, var inte rädd för att satsa. Men nu ser jag det även så att lever jag varje dag som om det vore den sista så kommer jag aldrig framåt i livet. Det vill jag nu, jag vill bli någonting.
Ta hand om er alla nu, Krama den som sitter närmast dig, personen sitter förmodligen där av en anledning. Kärlek är underskattat, dela med dig, ta åt dig. Man lever bara en gång, alla gör, så se för helvete till att göra det bästa av det både för dig och för andra!
Tack för att du läste...
/TC
Edit: Fick precis på msn veta att Maria skaffat sig en egen lägenhet. Lycka till Maria! Verkligen... Jag tror på dig, någonstans gör jag verkligen det. Du har det i dig... ;)